Hej kära vänner!

 

Tänkte bara ställa er en liten fråga om vad ni skulle tycka om. Ska jag fortsätta blogga här eller ska jag prova på MyShowroom? Let me know! Kommentera!

 

Kram,

 

Josephine<33

Ibland känner jag mig som universums sämsta bloggare...Fast det kanske inte är så kosntigt att jag är så dålig på att uppdatera - är alldeles för mycket i mitt huvud för att jag ska kunna memorera allt jag ska göra.

 

Moving on! Jag har kommit hem efter att ha spenderat en vecka i underbara Las Vegas för att ta avsked av en mycket god vän till familjen - och varit på den finaste memorialceremonin i mitt liv (En avskedsceremoni istället för begravning). Jag mötte så mycket trevliga människor och hela min familj kände oss mycket bättre till mods och tröstade efter den lördagen.

 

Vi hade även turen att få återse och lära känna nya människor. Min syster och jag bodde hos vår adopterade moster Anneli och hade en massa mysiga dagar med henne. En av dagarna passade familjen på att åka ut i en minivan på en hel äventyrsdag i Nevadas och Kaliforniens öknar och gjorde en massa stopp vid oförglömligt spännande ställen - med Anneli som guide!

 

Vi har även hunnit äta på härliga restauranger, gå på den enorma spelhallen Circus circus, titta på en Cirque de Soleil-föreställning på MGM's hotel, köra nerför The Las  Vegas strip och shoppa lite roliga saker på VS.

 

Som sagt: Det var en fantatisk resa blandad med sorg, glädje, lycka, välmående,  tårar, skratt och nya möten. Las Vegas var en helt annan upplevelse 11 år senare. När jag var liten flämtade jag högt när vi hade kört flera timmar genom öknen och en stad plötligt tornade upp sig i intet. Neonljusen, musiken, casinorna, spelhallarna, showerna...allt var som i en dröm.

 

Las Vegas är fortfarande som en drömstad för mig, men den här gången kunde jag ha roligare för att jag kommer att få en massa hätliga minnen och komma ihåg dem. Jag har bara ett par få minnen från mina föräldrars bröllop där 2002, vilket är synd...

 

Så jag har i alla fall haft ett alldeles toppenlov! Sleepover with my girls, rolig biokväll med barndomskompis, härligt jul och nyårsfirande, mysiga filmdagar och en fantastisk vecka i Nevada.

What more could I ever ask for?

 

 

I alla fall så är jag nu hemma och ska ladda upp mig inför att gå börja skolan igen på tisdag (hela min klass har redan börjat i torsdags, men vi är lediga på måndagar!).

 

Något ni undrar över?

Hoppas att ni har det toppen! Vi hörs snart igen!

 

Love,

 

Josephine<3

 

 

God kväll kära vänner!

 

2012 bjöd på mycket underbara, fruktansvärda, roliga, tråkiga, konstiga, tuffa och spännande upplevelser.

Jag har varit så glad, så ledsen, så förväntansfull, så besviken, så intresserad, engagerad, uttråkad.

 

Jag har också lärt mig så mycket - visserligen har en del av dem saker varit påminnelser av saker jag redan visste. Till exempel att vissa av dem som säger att dem bryr sig inte gör det - och att vissa som säger det verkligen gör det. Men också att vissa som säger att dem älskar en verkligen gör det. Och att jag borde lyssna mer på vad folk säger till mig, för oftast tror jag inte på vad dem säger.

 

Jag har träffat nya vänner, behållt mina älskade gamla och bästa vänner. Jag har varit kär över en dag, återupptagit kontkter och blivit vän med folk jag inte trodde att jag skulle funka med ^^

 

Men jag har också tagit nya steg, vågat mer, släppt mina strama tyglar, stått upp för mig själv.

Skaffat jobb, klarat av grundskolan galant, börjat gymnasiet och satt upp nya mål för mig själv.

 

Så till alla er som varit delar av detta vill jag bara säga tack, oavsett hur ni har påverkat mig - för det har gett mig en massa nya perspektiv. Jag har upplevt kärlek, ilska, attraktion, glädje, sorg och fått en massa nya erfarenheter tack vare er. Så tack för det.

 

Jag vill också passa på att säga till både Sanna, Elvis, Nilo, Ester och Sharmila att jag är jätteglad att jag har kvar er. Ni har stannat kvar hos mig. Ni betyder mycket och jag hoppas att vi har en massa år framför oss att njuta av livet. I love you.

 

Jag vill också tacka alla nya människor jag träffat i år som hjälpt mig, peppat mig, uppmuntrat mig och även de som varit med mig länge men alltid gör lika mycket. Tack till Staffan - du är som en morbror!

Tack Anitha - du gör mig jätteglad trots att vi knappt känner varann!

Tack till Glenn för din vägledning!

 

Sist men inte minst till familjen - ni är bäst! Pappa - tack för alla underbara samtal om livet, lärdomar, misstag och svåra val. Tack till mamma för moderlig vägledning, goda råd och ändlös kärlek. Tack till min syster för alla kvällar vi suttit och pratat, för hur kul vi har tillsammans och för all den tid du spenderat på att stötta mig och peppa mig.

 

Tack alla ni för ett år fullt av mycket. Jag hoppas innerligt att jag kommer att se er alla och uppleva lika mycket härliga stunder med er detta år som det föredetta.

 

Gott Nytt År.

 

 

 

 

 

Josephine<3

God kväll underbara vänner!

 

Jag är väl medveten om att jag borde sitta och plugga matte tills siffrorna sprutar ur öronen medan familjen myser i soffan till Beck - men jag kom och tänka på just en av de sakerna som jag inte har argumenterat om här på bloggen än. Jo? Skostorlekar!

 

Jag har aldrig varit ett speciellt stort fan av mina fötter, jag har till och med ibland på gränsen hatat dem. Just på grund av en enda stor anledning: Dem ÄR stora! Jag har hatat dem för att det gjort ont när jag försökt att pressa ner dem i ett par underbara pumps i en skoaffär för "normalfotade" tjejer.

 

Men guess what!? Det är ju inte mina fötters fel, eller hur? Jag kan inte hjälpa att jag fått gener av min farfar som var 1, 92 och hade vadå? 47 i skor? Jag har 42! Och det är dessutom inget jag skäms för   - jag är stolt över att bära farfars gener vidare!

 

Dock tycker jag att det är riktigt surt att tjejer som jag - som är aningen längre ( och kurvigare) än vissa inte borde få njuta av kläder och skor som alla andra kvinnor på jorden. Vad har vi gjort för fel så att vi inte ska kunna köpa skor i våra storlekar i alla butiker?

 

Mamma har varit med mig sen jag var liten i skoaffärerna. Det har ofta slutat med att jag suttit och gråtit på en pall för att jag inte kommit i de paret som jag verkligen ville ha mer än något annat.

 

Är det verkligen rättvist? Nej säger jag! Sedan jag var 10 år har jag många gånger desperat försökt gå efter en massa skönhetsideal. Väg sådär, var såhär lång, ha den här storleken - ha den här kroppen. Men jag vill inte! jag är gärna en Marilyn Monroe med stora fötter istället för något jag inte vill vara med "normalstora" perfekta fötter. Jag anser att mina stora fötter är en slags "flaw" som kan vara charmig.

 

Så varför, varför Scorette? Varför Din Sko? Varför Nelly,com? Varför Romwe? Varför alla skokedjor som anser att kvinnor bara ska ha fötter som går upp till storlek 39? Det är inget fel på mig och mina ankfötter - så varför ska jag straffas för det? Och varför ska alla tjejer som har riktigt små fötter också straffas? Ska pumps inte tillverkas för dem med storlek 32 heller?

 

Jag tycker att alla skobolag borde tänka efter: hur många kunder förlorar dem egentligen på att inte göra större/mindre storlekar? jag skulle i alla fall säga en mycket potientiell en: nämligen mig!

 

Alla ni tjejer därute som känner er som Långben med Kalle Anka-fötter: Älska er kropp och era fötter! Jag jobbar fortfarande på mig och det blir bättre och bättre hela tiden. Det är inte erat fel, det är företagens!

 

 

Var stolta över er själva och ha en toppen söndag!

 

Vinterkramar och kärlek,

 

Josephine<3

 

 

 

 

 

Ett par skor som jag vill ha från Romwe - som bara går upp till storlek 39...

God förmiddag kära vänner!

 

Imorse vaknade jag upp med lilla Sigge tätt bredvid mig - han är en riktigt liten värmeflaska ^^

 

I alla fall så får ni tro det eller ej - men Florida-tjejen älskar snö i år. Ja! Ni hörde rätt!

Nu på kvällarna när jag är ute och promenerar med Siggis älskar jag den vita färgen, krasandet under fötterna.

Har mycket att göra just nu dock, men önskar mer än allt att jag snart ska kunna sitta och mysa i mitt rum med en bra bok, en kop varm choklad och en massa ljus! Men har mycket att göra både idag och imorgon. Måste skriva klart en historiauppsats, två novelreflektioner, träna till matteprovet på måndag plus lämna in jobb till min chef. Mycket nu men på måndag släpper de och förhoppningsvis kommer jag att kunna ta det lite lugnare innan lovet.

 

Hoppas att ni alla har en toppenlördag! vi hörs lite senare i eftermiddag!

 

Vinterkramar,

 

Josephine<3

 

 

God kväll kära vänner!

 

 

Sitter och jobbar lite och väntar på att pappa ska komma hem underbar indisk mat!

Är riktigt glad över att få jobba. Det känns extra kul också att det är med något som jag vill jobba med i framtiden - riktigt bra erfarenhet till senare.

 

Anyhow, jag har börjat fundera mer och mer på julklappar de senaste dagarna. Vill ge alla i familjen något som passar dem perfekt i smaken. Har fått höra lite önskemål här och var, men har inte riktigt kunnat avgöra än vad som anses som de bästa alternativen. Nåväl, jag antar att allt sådant löser sig inom ett par dagar ;)

 

Har dock en full önskelista själv (fniss fniss). Vet inte varför, men just den här månaden innan jul har jag hittat en massa fina prylar som jag skulle bli överlycklig över att ha inslagna till mig under granen. Här är ett par exempel:

 

God eftermiddag/kväll kära vänner!

 

Jag är lite upptagen just nu men är helt enkelt tvungen att påpeka en sak för er innan jag lämnar datorn.

 

Jag är så trött på hur otrevliga folk är - men jag vill met påpeka det i lokaltrafiken. Oavsett vad som är fallet vill jag alltid hjälpa folk, vara trevlig eller se till så att allting funkar. Men vissa människor skiter fullständigt i hur andra mår och ska bara först fram och inte bry sig ett dugg om att det kan finnas viktigare saker än att vara först.

 

Detta gör mig rätt ledsen då jag imorse bevittnade ännu ett fall av folks brist på sympati. En mamma går med sin son på väg ner för perrongen. Hon är inte speciellt snäll mot honom ska jag kanske påpeka - hon sliter honom i armen och vill att han ska skynda på. Men när pojken väl kommer in i ankomsthallen snubblar han och faller pladask på mage rätt ner i klinkergolvet. Jag reagerar snabbt och försöker att hjälpa till men kommer inte förbi folkmassan, som skiter i det och nästan försöker kliva över honom istället för att ge honom en hjälpande hand. Folk står och blänger på den här lilla killen. Mamman tar till slut ett starkt grepp om honom och sliter upp honom från golvet och drar iväg med honom igen - medan folk återgår till vad dem gjorde innan.

 

 

Snälla, tänk på detta mina vänner när ni åker kommunalt! Det handlar inte alltid om att klara allting själv. Alla människor behöver en hjälpande hand ibland. Man ska inte tro att man alltid reser ensam när man reser genom lokaltrafiken- för man har nämligen 700.000 medresenärer. Man kan helt enkelt inte alltid bara tänka på sig själv. Det här gjorde mig så förbannad imorse. Att ingen reagerade. Och det är inte första gången jag bevittnar det heller!

 

 

 

  God kväll vänner!

 

Har precis kommit hem från en underbar eftermiddag med min bästis - gud vad hon är awesome!

 

Anyway, tänkte i alla fall fråga er om ni är medvetna om vad som inträffar på söndag??

 

JO, FARS DAG :D <3

 

Jag funderar ofta på vad min pappa vill ha då han är rätt kräsen när det gäller ett par present-områden. Han vill alltid välja sina egna kläder och vill helst inte ha något som tar plats.

"Jag vill ha något som kommer att ta slut", brukar han påpeka. Komiskt kan man tycka, men det gör det rätt svårt för mig vid julafton, födelsedagar och alla hjärtans dag.

 

Och på söndag. Men därför tänkte jag i alla fall konstatera en sak: jag har en maaaaassa options kvar, eller hur? Och det har ju ni med! Därför tänkte jag att jag kunde komma med lite roliga tips om vad ni skulle kunna ge er pappa på denna speciella dag:

Hej underbara och kära vänner!

 

Jag vet att mitt uppdaterande har varit en skopa tråkigt och tanigt på sistone - men inte länge till! Tänkte vara mycket roligare i helgen! Renoveringen hemma är praktiskt taget klar och ni ska få se bilder på mitt nya snygga underbara skrivbord (och arbetsplats!)

 

Dessutom tänkte jag komma med lite nya roliga recept, tips på presenter till fars dag och lite annat roligt!

 

Kliar det i fingrarna? Jag hoppas det!

 

Hoppas att ni alla i alla fall har en toppenkväll, och hörs vi imorgon?

Och om ni som är nere...You'll find that life is still worthwhile, if you just smile :) <3

Massor av höstkramar,

 

Josephine<3

God eftermiddag/ kväll kära vänner!

 

Jag fick just en väldigt trevlig uppenbarelse: Jag känner mig riktigt lycklig!

 

Även fast jag inte hinner med allt jag vill och mycket är kaos och jag kanske inte alltid känner mig perfekt - så mår jag faktiskt väldigt bra.

 

För ett par dagar sen satt jag och mamma i soffan och tittade på tv4:s godmorgon Sverige. Det var en kvinna där som sa några väldigt visa ord: "För att kunna leva ett fulländat liv så måste man ha tre saker. Någon att älska, något att göra och något att se fram emot". Jag satt där och funderade ett tag och insåg att jag har allt detta. Dessutom överflöd av det.

 

Jag älskar en massa människor runtomkring mig. Mina allra närmaste vänner (ni vet vilka ni är <3) har jag överlöd av kärlek för. Min familj och mina "adopterade" släktingar (ni vet vilka ni är <3) och alla våra underbara vänner till familjen. Vissa av er känner jag knappt och vissa har jag känt sedan jag var bebis. Men ni allihopa betyder så mycket och varje gång jag känner mig ensam eller ledsen numera så ska jag tänka på att jag har er, för jag vet att det kommer att trösta mig.

 

Jag vill tacka alla som piggar upp mina dagar. Till exempel: Anitha, som jag bara träffat två gånger men redan är en kär vän som skriver fina och uppiggande saker på bloggen. Staffan, som jag känt i flera år. Du betyder så mycket och du känns som en morbror. Du har en viktig plats i mitt liv. Nilo och "Elvis", som skriver fina saker till mig fler gånger i veckan och jobbar för att vi ska hålla kontakten. Förlåt för att jag är sämst på att svara! <3

 

Ni + alla ni andra betyder så ofantligt mycket. Ni står alltid där när jag känner mig fel, trött, frustrerad eller ensam. Ni sätter ett leende på mina läppar, får mig att må bra. Får mig att vilja ta nya tag, tänka positivt och fortsätta. Varje gång jag träffar er - då det dock är sällan - är en gåva.

 

Så alla ni som känner er lite ensamma idag - tänk på alla ni har. Om det inte är många, så har ni i alla fall mig - eller så kan ni om vi lär känna varandra - få mig som en vän.

 

Sätt nu på lite mysig musik, plocka fram chokladen, en mysig film och någon ni tycker om.

Jag mår bra, och det ska ni också göra. Därför ska vi fira.

 

Kärlek,

 

Josephine<3